§2. Anarkismen som estetiskt ideal motsätter sig den borgerliga konstuppfattningen
§3.
§4. Den anarkistiska estetiken separerar inte estetik från teknologi. Den estetiska sfären är en spegelbild av industrins sfär. Uppdelningen är borgerlig i sin natur. Uppdelningen bygger hirerarkier. Uppdelningen är en rest från en tid av religöst hyckleri och kapitalistiskt förtryck. I den anarkistiska estetiken är konsten inte längre avsklijd arbetet, inte heller avsklijd från livet självt.
§5. Vid den anarkistiska estetikens kulturrevolution expropieras privata produktionsmedel och arenor. Gallerier, plattformar och verktyg blir en del av det allmäna.
§6. I den kapitalistiska hegemonin förväntas vi förverkliga oss själva med våra yrkesval. Vi motsätter oss detta. Lönarbete är inte arbete. Lönearbete är löneslaveri. Vi avskaffar lönearbetet och inför medborgarlön. Alla ges möjlighet till att styra över sin egen tid. Det är en förutsättning för den fria estetiska anarkismen!
§7. I den anarkistiska estetiken är varje människa en konstnär.
§8. "Det isolerade konceptet konstutbildning upplöses. Konst inkoroporeras i varje ämne, oavsett om det är spårkundervisning, geografi, matematik eller gymnastik" (Joseph Beyues). Dagens utbildning rationaliserar människor. Den befäster gamla strukturer.
§9. Den anarkistiska estetiken kräver en socialism. Den anarkistiska estetiken är inte en politisk anarkism.
§10. Den anarkistiska estetiken dödförklarar konsten och uppfinner den på nytt.
Se det här som en ironi (i bemärkelsen att det är motsägelsefullt, spretigt, naivt och förhoppningsvis roligt). Vi kan låtsas att jag är en fågel. "A bird does not sing because it has an answer. It sings because it has a song."
Imorgon tänker jag presentera en konceptuell idé inspirerad av John Cage, Yoko Ono, James Turell och Buddistisk Filosofi. Estetisk anarkism i den vaga bemärkelse att den idé jag ämnar utveckla är antiinstitutionell, den är en del av livet. God natt.
