När verkligheten överträffar dikten

Bläddrade i min interaktionsdesignsbok för att hitta en text om den brittiska designduon Tony Dunne & Fiona Raby (som också har populariserat begreppet Critical Design), så här stod det...

"They (Tony Dunne & Fiona Raby) are constantly collecting examples of reality that seem stranger than fiction, as they find this can provide inspirational raw material for thinking about emotional responses. For a example they recently found an article about a father whose daughter died, and when she was creamated, he had her ashes turned into diamonds, and then gave the diamonds to different members of the family. They found that story interesting because it explored the relationship between the idea of a person and precious objects. A real company was offering this as a service, but if they had proposed the concept as an art project, would have seemed very poetic, strange and unrealistic"

Upptäckte just att hela kapitlet "Futures and alternative nows" finns att läsa här. Intervjun med Duanne/Raby är rolig (de efterföljande intervjuerna med John Maeda och Jun Rikimoto är ganska tråkiga).

För att återkomma till förhållandet mellan människa och objekt så tror jag att Dunne/Rabys metod kan vara fruktbar för att bygga vidare på hörapparatskonceptet. Jag tänkte försöka tillämpa metoden mer cyniskt än Duanne/Raby och hitta exempel på produkter/tjänster som redan finns som utöver egenskaperna "strange" och "unrealistic" också besitter egenskaper som "nedbrytande", "freemium", "360-grader", "dystopisk" eller "obehaglig".  På mötet nämnde jag en skröna om en reklam-loopande TV på ett hotellrum som bara går att stänga av om man betalar. Ungefär den typen av exempel är vad jag söker.

Hearify

Jag beslutade mig för att spinna vidare på Ludvigs 360-graders diss genom att utforska extremer i den kapitalistiska marknadslogiken.


Metod
Ett klassiskt exempel på hur design kan användas i politiskt eller pedagogiskt syfte är Elizabeth Maggies The Landlord's Game. Spelet som senare kom att bli brädspelet Monopol designades i syfte att illustrera det korrupta i hur hyresvärden suger ut hyresgästen i den privata bostadsmarknaden. Landlords game kan ses som ett tidigt exempel på Kritisk Design.

Bakgrund
Med hjälp av Maggies metod vill jag utforska det bissara i affärsmodellen Freemium. Freemium är liksom 360-gradersmodellen en typ av affärsmodell som många businessgurus kallar "framtiden". Spotify bygger på freemium. Den konsument som har råd betalar en avgift varje månad, den konsument som inte har råd betalar genom att lyssna på reklam.

Hörseln
Utan att babbla alltför mycket om örats fysiologi kan vi enkelt konstatera att en fungerande hörsel är en förutsättning för ett fungerande musiklyssnande. I Sverige finns 600.000 personer som är i behov av hörselhjälp. De hörselskadades riksförbund uppskattar att endast hälften av dessa har hörapparat idag.
I DN kan man läsa att en hörapparat kostar 600kr hos landstinget, men att det också finns privata företag som säljer samma utrustning för uppemot 25 000 kronor.

Scenario
Dystopi. Föreställ er en total anarkokapitalistisk marknad. Landstinget finns inte längre. Sjukvården är helt privatiserad. Marknaden styrs enbart av vinstdrivande aktörer. Tänk er att Spotify börjar tillverka hörapparater.... Hörapparaten finansieras med en freemium modell. Om den hörselskadade har råd betalar hon 25.000 kronor i engångssumma eller 300kr/månad, om hon inte har råd får hon hörapparaten gratis i utbyte mot reklamavbrott.

Designförslag
Jag föreslår att vi i Elizabeth Maggies anda tillverkar en förskräcklig Freemium-hörapparat som stänger av ljudförstärkningen var 15:e minut för att istället spela upp halvminutslånga reklaminslag i användarens öra.